-

Varför känns det som om min positiva attityd inte alltid uppskattas. Jag kan stå och skratta och skoja och försöka hur länge som helst utan att ens få fram en enda jävla reaktion och där står jag ändå och förlöjligar mig själv och skrattar på min egen bekostnad, endast för att förgylla vissa människors trista vardag. Men vafan är det för mening om jag ändå inte får nån jävla respons? Jag gillar människor som faktist kan skratta med och vara lite öppna om saker och ting. Vi kan faktist pigga upp en trist vardag med lite skratt, leenden och fåniga skämt. Kalla mig barnslig, men jag gillar att skratta åt dumheter. Just nu är jag bara jävligt fucking förbannad och borde gå och lägga mig innan jag börjar gråta och skrika att livet är en pest, istället för fest. PEACE