-

Fun night igår. Det var ganska skönt att ta sig ifrån allt som har med skolan att göra, dramatik, skolarbeten, projektarbete, datorn och allt det där. Det är skönt att bara vara ibland.

Vissa människor borde inte få leva på jorden. Idag har jag ägnat mig åt att stressa, röka ett x antal cigaretter, ha ångest, oro och sedan kom det värsta. Like a slap in the face. Jag nämner inga namn, mest för att jag inte vill bli stämd för att jag skriver massa skit här. Men ja det handlar om en person X. Som är en jävla pingvin, idiot, hora, slampa, orättvis bitch, deskriminerande, kvinnorförnedrande, sarkastisk, omoralisk, osympatisk, förjävlig, äcklig, ful, socialt okompetent plus a whole lot more. Jag du är en jävla bitch. Du är inte kapabel att föra ett ordentligt jävla samtal och du skämtar om min huvudbonad innan du släpper en jävla bomb? Är du helt bäng i huvudet eller? Och det värsta är att du släpper bomben precis innan mitt 3 timmars matte nationella prov? Vad tänker du med din äckliga slyna, tänker du med fötterna eller? Ditt jävla pinguin ansikte. Jag hatar dig. Jag kommer vara en burden på dina axlar, jag kommer aldrig släppa dig tills du ger mig det jag vill ha och du vet vad jag vill ha, ett jävla godkänt. Är det mycket begärt? Det värsta är att du vägrar hjälpa mig, du tror inte på att jag är kapabel att ens få ett G och du är orättvis på alla möjliga sätt och vis. Du har ingen sympati, du kan inte sätta dig in i folks situation.
Hoppas du brinner i helvetet.
Jag har haft en förjävlig dag, bröt ihop helt. Tårarna bara forsade. Det gick inte att stoppa dem, 15 mins senare var jag på toppen humör och blev hyperaktiv och skrattade som om jag var hög.
Förstår inte varför jag alltid måste skratta bort allvaret. Jag är verkligen speciell, jag skrattar åt riktigt allvarliga saker men är jätte seriös när det kommer tlll minimala saker.
Det är skönt att få ut sina känslor ibland, säga vad man känner och bara känna, utan att backa undan, utan att fejka ett leende, utan att låtsas. Bara vara, på riktigt. Äkta. Real.

Kan ni ana vad jag sysslar med nu?
No words needed.

Jag glädjer mig åt att solen faktist skiner och att det luktar vårigare.Så idag fick ray-bansen åka på. Det gick till och med att ha klänning på sig utan att man frös asset av sig. Jag är glad, fastän jag huvudvärk, pluggar matte och har haft en plågsam dag. Vad är det med mig? Har jag blivit FÖR positiv?
Jag sov dåligt i natt, mest pågrund av att jag hade läst en bit ur "The Black Cat" i vår engelska bok som vi hade i läxa precis innan jag gick och la mig. Det var fruktansvärt, när jag läste berättelsen undrade jag hela tiden om möjligtvis Vasse låg under min säng och morrade, äcklig känsa. Jag vill inte att han ska sova under min säng längre. Creepy. I allafall, på lektionen idag diskuterade vi om katten i berättelsen och ja, analyserade storyn helt enkelt. Kom sedan in på att katter är lässkiga och att de har 9 liv, att man ska spotta över axeln när man ser en svart katt.. osv..
Tänkte även på den gången då jag och L var i Stockholm. Kom att tänka på den gången då vi vaknade upp och katten satt precis vid L´s ögon och stirrade. Äckligt som fan. Ja, det är sånt jag tänker på under engelska lektionerna. Dagdrömmer.
Sedan var det inte mycket mer med det och jag åker med vagnen hem som vanligt, lyssnar på ipoden, går samma gamla vanliga väg hem och när jag börjar närma mig våra radhus upptäcker jag att det sitter 3... JA, 3 st jävla katter på vägen i rad, med ca 10 meters mellanrum mellan varandra och även hunden som väldigt sällan är ute nu i vintertid. Vafan, jävlas nån med mig tänker jag då? Det lässkigaste är också att katten som är närmast mig är SVART!! U heard me! Och den börjar springa mot mig när den får syn på mig.
Jag flippar. Jag är inte en sån som vanligtvis är rädd för djur, varken hundar, sniglar, maskar och absolut inte katter( måste dock erkänna att jag hatar spindlar och ormar). Men nu blir jag riktigt rädd, katten ger mig bara en väldigt creepy blick och springer förbi mig. Ush och fy på katter, jag börjar till och med vara rädd för min egen.  I natt sover jag utan katten. Sorry bäbis, men cat´s scare the shit out of me nowdays.
Hoppas ni har haft en mindre creepy dag.
PUSSSSSSSSS,

Jävla pluggis. Jag blir galen, matten känns väldigt bra men jag vill inte säga nåt i förväg. Fysikprovet idag gick bättre än väntat, fastän jag inte hade pluggat ett skit. Formelsamligen är en räddare i nöden. Imorgon ska jag ha min chokladprovning. Imorgon måste jag plugga matte, imorgon måste jag sova ordentligt. JAPP! Jag fixar detta. Kom till skolan, glad som fan, utan anledning. Hade ni vart i min situation hade ni inte gått runt med ett leende på läpparna kan jag säga er. Inte när ni har ett projektarbete hängades över er, ett matte prov att klara och fysikprov som du inte ens har pluggat till. Jag tror skratt terapin på stresshanteringen hjälpte. Hur ofta får man ligga på bänkarna i skolan med yogamatta, filt och bara skratta åt andra människor som skrattar på en cd-skiva? Tillgjort skratt dessutom. Nu måste jag sova, annars kommer min dag bli förstörd imon.
God Natt!

den långa arbetsveckan närmar sej sitt slut och
dom kommer fira fredagskvällen med en utgång
i vanlig ordning med kamraterna
men idag och imorgon kommer aldrig vara samma sak
ovissheten är med visst ökar det spänningen
löningen är här, tryggheten bland höga förväntningar
och få fylla upp den månatliga fyllans kvot
med förhoppningen att träffa sej en ny person
hålla tummarna att det kommer slå gnistor snart
shit va bra någon för kvällen eller en livskamrat
några vet att några mitt i stan har fetast fest
där dom kan spåra och där lika barn kan leka bäst
och ge sej djävulen på att göra det för kung och fosterhem
hela världen och slippa smärtan där skorna klämmer
och känna sej glad för sin trygghet
vännerna har henne om ryggen

taggad ut i fingersptesen, laddad med en lina koks
alla från den intre kretsen ingen risk att tina bort
den kalla kärleken är här och den göra livet gott
tills vi hittat nån som får hjärtsmärtan att brinna opp
finns ändå dageligen så mycket som kan skada oss
ett snedsteg ut i gatan och helvetet har brakat loss
det är dags att lämna kvällens första anhalt
och plötsligt kommer den obligatoriska splittringen
som bara nån timme tidigare var en vision
om att gänget ska vara samlat
hon drar till största klubben med den längsta kön
först in på muggen sen till baren och sänker en öl
och ser hur någon dyker upp i ögonvrån
och försöker få kontakt hon är tillmötesgående
kanske ger hon kärleken en andra chans
polarna är någon annanstans

timmarna springer iväg det närmar sej tvåtiden
dom är båda två i sin bubbla mitt i folkvimlet
han föreslår att dom besluter sej för att gå hem
och för henne mot utgången mot vakten med dörren på glänt
vinden viner och biter i deras kind men
ingenting är isigare än singellivet vintertid
så lite kosta vad det kosta vill
dom har bestämt sej för vems utav hemmen dom ska ta sej en droska till
väl framme står hon och krånglar med nycklarna i låset
han trycker sej mot henne
för många händer på för många ställen för mycket för snabbt
hon känner att nåt inte stämmer och för lite har blivit sagt
dörren säger pang och dom ligger golvet i hallen
han sliter i hennes kläder och hon skriker förgäves
men i vanlig ordning finns det ingen som kan höra det
och om några timmar är det lördagskväll


Har lyssnar på denna för många gånger idag. Den har blivit sorglig, vill nästan börja gråta så jag ska nog sluta lyssna. Så jävla sann historia som man ofta kan relatera till, slutet kändes dock lite för extremt.
Enjoy!

Idag orkar jag inte plugga fysik. Har prov imorgon. Det suger verkligen. Klaga mer tänker ni då va? Dessutom vill jag klaga på all jävla snö som ligger ute. Jag tror jag har fått lite träningsverk av att gå i den, att gå 1 km i snö är som att springa en mil i skinande vackert väder. Fyfan alltså, jag längtar till våren. Kommer den snart tro?
Nu ska jag plugga, om jag nu inte råkar somna med fejset i fysikboken. Förhoppningsvis inte.
PEACE

Mellan mattepluggandet och Entourage- avsnitten satt jag inne på olika hemsidor och kollade klänningar och letade inspiration till studentbalen. Jag har för övrigt redan köpt en klänning, eller rättare sagt..jag köpte en klänning för över ett år sedan och för några månader sedan slog jag till på en ny. Men i vilket fall som hellst, jag hittade min drömklänning från Lanvin. Jag älskar vitt, jag älskar att se ut som en liten gräddbakelse. Vill man se ut som en liten gräddbakelse och har 31 000 kronor över så kan man ju satsa på den här. Dröm skorna kommer från Acne, 3000 spänn. Vill man inte punga ut 31 000, kan man ju köra på den här Acne klänningen för 5000 spänn. Ja, men nej! Im gonna look like a million bucks fastän min klänning inte kostar 31 000!!!!!!! Är dock fortfarande ute på skojakt. Jag har skor till balen, men jag måste hitta Skorna med ett stort S!!

Hade jag haft en peng över hade jag inte tvekat och slagit till. Det gäller att unna sig materiella ting ibland. Fast jag känner att jag inte förtjänar det. Och dessutom har jag ingen peng över just nu så jag kan inte unna mig detta ändå. Endast skorna skulle gå på 5950 spänn. Helt jävla otroligt. Hur mycket kan en bit grön mocka, lite skinn och en klack kosta liksom? Nä juste, glöm inte stämpeln!! Det står ju faktist Christian Louboutin på dem och de är minst lika massproducerade som h&m´s skit. Enda skillnaden är att de kommer i en fancy kartong och en fin påse när man köper dem.
_______________________________________________________________________________________________________
Jag ska börja skriva om ett ämne jag tycker är riktigt intressant, det är av mina passioner i livet. Det är stil. Jag gillar inte att säga fashion eller mode eftersom det är väldigt uttjatat och tråkigt och säger inte ett skit. Stil är något evigt, det är inte "mode". Stil är något man har, mode existerar inte ens, iallafall inte hos mig. Visst, catwalken eller tidningar som Elle/Vogue inspirerar, men det säger mig inte: gå nu ut och köp brallor i den färgen och en tröja i den modellen. Vill jag ha gröna skor, så har jag det. Vill jag ha ett blått jävla halsband så har jag det. Är de sönderklippta levi´s shortsen ute nu? I don´t give a fuck. De tänker jag ändå bära sålänge jag tycker att det är snyggt, för det är min stil, det är jag bekväm i.
Jag tycker att man borde stryka ordet mode helt, det borde inte få existera. Ett annat ord som jag tycker borde få ersätta mode är INSPIRATION. Man kan ha inspirations tidningar med exempel på sminkningar, stilar, olika byxmodeller,tröjmodeller, tshirts ...u name it.
Har jag inte rätt?

Vad är det för jävla snöväder?!?!?! Det mest ironiska är att det snackas om global uppvämning från alla håll och här sitter vi,i ett jävla insnöat sverige. Vad är det för trams!?
Var nyss ute på promenad i ca 25 minuter och jag kom hem och såg ut som en dränkt råtta. Förresten fick mina Dr Martens se dagens ljus för första gången idag. Jag gav ju upp för några månader sedan. Kastade in dem i garderoben och lovade mig själv att aldrig mer ta fram dem. Men nu har jag gått runt i dem här hemma, hårt knutna med blöta strumpor under och jag måste säga att jag börjar ångra mig. Det måste vara de mest fantastiska skor jag någonsinn har ägt och de är värda varenda krona.
Så jag tog på mig dessa helvetes skor och tog mit ut i snöstormen. En sträcka som vanligtvis hade tagit mig 7-10 minuter, tog mig istället 25-30 minuter.
Nu dricker jag te och käkar äpple. Och kollar på säsong 3 av Entourage. Har jag berättat att det är en underbar serie? 
PEACE!

Åh vad jag är förbannad. Jag är besviken och arg eftersom det existerar så jävla fula människor. Och då menar jag inte ytligt sätt, utan människor som är fula inifrån och ut. Jag har sagt det innan...att jag inte vill ha drama i mitt liv och drar mig bort från allt sånt. Lämnar det förflutna bakom mig. Gräver inte upp några lik och läser inte upp gamla kapitel. Jag vill inte vara med om detsamma igen. Ändå gör jag om det misstaget. Fyfan, vissa människor vill jag bara inte ha i mitt liv just nu men samtidigt vill jag inte att vi ska ha any hard feelings liksom. Så jävla jobbigt. Vill bara att allt ska återställas till det normala. Jag mår inte direkt dåligt av detta, jag är bara inte nöjd med situationen. Hoppas allt löser sig.
KRAM på er!

Jag skulle vilja ha en sån här. Låt oss alla trycka varsinn tisha. Hade gjort mig otroligt glad.Det hade nog gjort alla lite gladare och en aning starkare. Fyfan. Jag vill aldrig bli kär.
Puss

Jahaja, det är lov och allt, men ändå orkar jag inte blogga. Jag har fullt upp. Jag ska på min sista mattelektion imorgon. Förhoppninsvis går det bra. Det är bara tisdag och jag har redan haft två mattelektioner. Lovet har ju precis börjat men ändå kör jag stenhårt. Måste plugga asset av mig för att greja det här. Matte är ju inte min grej, speciellt inte matte D. Jaja, det löser sig.
Lovet har bestått av många promenader. Igår var jag ute och gick i 1.5 timme och idag var jag ute i mer än 2 timmar. Helt sjukt. Men de är skönt att ta promenader till havet och bara andas lite frisk luft, få lite färg i ansiktet , börja se lite frisk ut igen. Nu ska jag ta mig en dusch och sedan äta en semla.  =) Pusss på er.
Btw, bild på mig och Diesel från i lördags. Mamma har lovat mig att hon ska köpa en davon rex när jag skaffar egen lägenhet. Älskar rex katter. Så himla söta verkligen och helt underbart gosiga. De är har jätte varm hud och de är supersociala. Kan typ krypa upp på ryggen på en när man sitter och äter middag. Otroligt. Nä nu hoppar jag in i duschen som sagt. KYSSSS

And storefronts rarely changed
At least I'm on my own again
Instead of anywhere with you

But, to me, it's all the same

And I lost my page. Again
I know this is so rare
But, I'll try my luck with you
This life is on my side
Well, I am your one?
"Believe me, this is a chance,"

Let's see what's for sale
He's trying hard to give his job a chance
Oh, it's never gonna be
It's sad, but I agree
The signals don't seem right
They last for just one night, and then
I'm sorry that I said:
"That we were just good friends"

And I lost my page again
I know this is so rare
But, I'll try my luck with you
This life is on my side
Well, I am your one?
"Believe me, this is a chance,"

Jahaja, min helg har ju vart händelserik. Var ute i fredags men hamnade inte på nått vettigt ställe direkt. Hängde på PC och Queen. Hoho, varför alltid det stället?
Aja, kom hem tidigt - runt 01.30 och jag kände mig inte alls påverkad vilket sög, men bakfyllan kröp sig fram nästa morgon ändå. PÅ lördagen skulle jag på mattelektion med min privat lärarinna. Och fyfan vad seg jag var säger jag bara!!!! Illa, åkte sedan på middag hos en barndomskompis och hans familj. Det grillades, åts massa god mat och sen kollade vi på melodifestivalen och käka godis. Fyfan vad dåliga låtar det var. Speciellt den som vann. Jag gillade dock Pauline!! Hon kom med nått nytt, fräsht, annorlunda.  You go girl.
Imorse vaknade jag. Och pappa hade köpt blommor till mig och mamma och jag fick en parfym från Agent Proocateur. Skit god, luktar sådär jordigt. Mums.
JAooo..alla hjärtans dag är ingen hit.
fyfan.

YES! Biologin är över. Jag lever! Jag är fri..nästan! Det blir massa plugg under lovet. Men det ska jag inte tänka på nu! WOOE!!

Engelska assignment: CHECK!
Engelska prov: CHECK!
Biologi plugg: to be continued...
Biologi prov: check, inom snart framtid!
Nu: Biologi + te= sant

Nu är jag helt jävla slutkörd. Jag har pluggat hela dagen lång. Först engelska, sen biologi. Jag längtar tills på tisdag. Jag känner mig inte längre som en kanin i en bur utan som en uppstoppad kanin. Jag har nästan slutat fungera helt och hållet. Får se hur man mår imorgon. Hjulet kommer börja snurra snabbare än någonsinn. Kaninen kommer vakna upp och köra som en jävla duracell kanin! Haha, vilka underbara metaforer jag kommer på. =)
PEAACEE!

Hej jag hatar mitt liv just nu. Får ta och pallra mig iväg till skolan imon känner jag. Jag känner mig som en instängd kanin i en bur. Jag kan inte sitta still. Det går inte, det är inte JAG.Im going mental, ärligt talat. Det här funkar inte längre. Jag hatar allt som har med böcker, te, kaffe, choklad, myströjor och shepherdtofflor att göra. Ärligt talat, jag orkar inte mer. Snälla lås inte in mig såhär. Det är fan hemskt. 'Jag lider.
Hoppas ni har ett mer händelserikt liv än vad jag har just nu. Jag hoppas på förbättring. Dela med er av er av era spännande liv isåfall. Annars kan vi hjälpas åt och göra allas liv en aning mer spännande.
PEACE!

Haha såg denna på mtv imorse. Pinsamt nog kännde jag mig lite träffad där med tjejerna som knappt kan stå upp. Så jävla kul.
Stadiga brudar va.

Idag pluggar jag som fan. Kom till skolan 14.10 och insåg att min enda lektion för dagen var inställd. Så jävla surt. Så jag åkte hem, gjorde egen hommous och lagade lunch. Sedan blev det pluggande pluggande.
Och tedrickande.
Nu ska jag rensa hjärnan lite med musik. fyfan.
PUSSSSSSSSSSs

Har verkligen inte vart på humör för att uppdatera bloggen. Jag hade iaf en mysig helg med mina föräldrar med shopping, besök på restaurang, muffinsbak och fika med M efter att hon piercat naveln. Hann dock inte med mkt plugg.
Måndagen var bra och jag var riktigt fokuserad, första gången på länge. Engelskan var bra, biologin var superbra och fysiken minst lika bra.
Igår stannade jag hemma, vilade upp mig och pluggade en del historia.
Idag har jag bara en lektion som börjar 14.20. Så jag har precis ätit en sen frukost med knäckebröd med ost, lite fil och special k. Och självklart mitt obligatoriska gröna te.
Snart ska jag iväg och hoppas på att spårvagnarna går som de ska, får nästan räkna med förseningar så jag tar 1 vagn tidigare.
Fyfan, vill verkligen inte gå ut i detta snöväder. Hemskt. Hoppas jag inte blir attackerad av isbjörnar på vägen.
PUSSSSSSSSSSSSSSSS

Du faller handlöst framför mig
på din väg mot okända land
Och när din sjukdom tagit dig
ska jag ge någon gata ditt namn

Tar fram vår kamera
Tar ännu en bild
Där du bara ler och ligger still

Det verkar så enkelt vännen
Ändå är det så obegripligt svårt
Ja, det verkar så enkelt vännen
Men ingenting i denna världen var
väl någonsin lätt att förstå

Jag tog en roll när du blev sjuk
En roll som krävde hårdare hud
Min kraftreserv den tar snart slut
Som min tro på en ingripande gud

I ditt stora hjärta börjar slagen bli små
Och du rör min kind så jag förstår
att det bara är timmar tills du går

Fem steg bakåt, två steg fram
På lite håll liknar det dans
Och i drömmen håller du i min hand

Det verkar så enkelt vännen
Ändå är det så obegripligt svårt
I en värld byggd av män för männen
Där ingenting har något värde
Utom minnet av allt som var vårt

You say our love
Is like dynamite
Open your eyes
it's like fire and ice
Well you're killing me
Your love's a guillotine
Why don't you just set me free

Too young to fall in love
oh im too young..

Run for the hills
We're both sinners and saints
Not a woman, but a whore
I can just taste the hate
Well, now I'm killing you
Watch your face turning blue
Not yet a man
Just a punk in the streets

Det heter självrespekt.
Jag tål inte hur mkt som helst och
jag står inte ut med vad som helst heller.
Jag sätter värde på mig själv.
Min kropp
Min själ.
Ingen ska få styra över mig mer.
Det är inte okej
leka
spela spel
köra runt med mig
hur som helst,
vart som helst.
Från och med nu spelar jag mitt eget spel.
Försök spela med mig.
Det blir ett jobbigt spel.
Jag har tappat respekt för så många människor innan.
Det gör jag alltid
enbart för att jag är så jävla naiv.
Jag tror hela tiden att människorna omkring mig bara vill mitt bästa
men oftast så är det det sista de vill.
Jag har blivit sårad
skadad
behandlad som en trasa.
Men jag har något som heter själrespekt.
Jag lämnar står inte ut med sånt trams hur länge som helst,
de som trapar över mig och står och stampar på mig
de lämnar jag i mitt förflutna.
Gång på gång tror jag att jag lärt mig en läxa
men ej.
Jag gör om samma misstag
gång på gång
Jag hoppas att jag aldrig gör om det igen.
Men människor förvånar en alltid.
Människan är en grym varelse