-

Alla signaler tyder på en sak, men min hjärna säger en annan sak. Jag blir så otroligt osäker, trots att jag egentligen VET vad signalerna betyder.
Hur kommer det sig att man ibland träffar sånna människor som man bara dras till på direkten? Det är som människan som dras till jorden pga gravitationslagen...så kände jag när jag såg dig.
Denna personen fick mig att krypa in i mitt skal och ta 3 steg tillbaka istället för 3 steg fram. Kan dock inte släppa blicken, din blick är som en låga som brinner och brinner, och jag bara brinner upp innombords eftersom det finns en så enorm längtan, obeskrivlig. Den gör mig galen. Jag drar mig tillbaka och dricker några öl extra, bara för att våga mig fram till dig. Du hjälper mig ur mitt otroligt alkoholiserade tillstånd och tar hand om mig som en riktig gentleman. Återigen kan jag inte släppa din blick, och när jag väl har dig i min famn kan jag inte släppa dig. Jag känner mig som en påstridig turk som inte kan släppa en blond, svensk flicka i sina bästa år. Men du är inte blond, men otroligt vacker. Jag kramar dig gång på gång eftersom det är svårt att släppa taget, jag vill stanna kvar där, bara krama dig för all evighet eftersom den känslan är så underbar, som svindlande höjder.

Jag måste ta mig i kragen, sluta babbla skit, fokusera! Vafan är det med mig? Du är stark, du är ingen jävla svagis! Shit fy fan!