-

När kände ni att ni utstrålade ren lycka och glädje sist? När utstrålade ni positiv engergi sist? När kände ni er som en nyss utslagen vårblomma sist? När mådde ni så fantastiskt jävla bra att ni trodde ni klarade av vad som helst, även om det hade vart att sväva på moln?
Ja, det känns ju som många tycker att det var ett tag sen. Jag kommer inte riktigt ihåg när jag kände så. Det känns som jag inte har någon bensin kvar i tanken, igen butangas i min tändare, ingen mat i min mage. Och det är ju förjävligt, för då kan man varken köra, röka eller fungera. Jag fungerar, men jävligt dåligt just nu. Jag vill ta mig igenom denna helvetes månaden så smidigt som möjligt så jag gasar fastän jag inte har nån bensin kvar.
Det jävligaste är att jag är så satans jävla positiv hela tiden. I skolan ler jag, glädjer mig åt småsaker, "ser livet från den ljusa sidan" och peppar folk, men egentligen känner jag att jag inte orkar, vill bara skita i allt och ge upp. Fast jag är ju inte den som ger upp, jag kämpar som in i helvete. Im a figher, så är det bara.
Jag är bara så otroligt trött på vårt 2 meter höga snöberg utanför muren, alla negativa kärringar och gubbar till lärare, all jävla betygstress, alla jobbiga människor. Blä. Jag ser inget slut på detta. Men jag hoppas att det blir bättre snart, när våren kommer. Lite optimistisk är man ändå, väntan på våren är jobbig men jag tror att vårvädret kommer göra susen, vi kommer bli piggare, gladare och mer spontana och roliga.
Kämpa pojkar och flickor, om exakt 3 månader har vi tagit studenten och står säkert och dansar på vår studentfest och super oss redlöst fulla!
2 juni är målet!