-

Jag är förvirrad, okoncentrerad, ledsen, glad, lycklig, optimistisk, pessimistisk, förväntansfull och en aning olycklig.
Det är blandade känslor och allt är så jävla förvirrande.
Jag längtar så otroligt mycket tills studenten. Jag vill klara allt jag har kvar och har kämpat så mycket för. Jag vill börja om på nytt, jag vill resa bort och glömma allt. Visst hade det varit skönt om man varje kväll suddade ut allt och vaknade med ett utsuddat minne varje morgon? Då hade man inte behövt grubbla på gårdagens problem utan istället skapat nya problem för dagen som man sedan glömde bort existerade.
Jag vill börja om på nytt när det gället många saker. Jag vill försvinna från denna skolan och från alla människor där som ofta har hjälpt mig att glädjas över livet och även de som har fått mig att utveckla ett hat för vissa saker i livet. Jag vill lägga alla misstag bakom mig och börja leva ett liv med människor jag själv väljer att umgås med, inte med människor som jag umgås med för att jag måste. Jag vill även börja leva ett liv med människor jag har haft i mitt liv men som sakta men säkert försvann ur mitt liv. Jag vill tänka över livet och min livssituation, för det har jag oftast inte tid för. Jag vill börja värdesätta och prioritera saker. Jag vill se över det jag faktist har i livet och inte tänka så mycket på det jag inte har. De enda gångerna jag faktist lyckas tänka, känna och ta in saker och ting är när jag är för mig själv, när jag går långa promenader. Utan destination. Det är då jag alltid lyckas hamna vid havet. Då är det bara jag och vattnet. Havet med sitt eget liv, med sina egna problem, egna faror. Där livet också har sina motgångar. Där lycka, glädje och sorg också existerar. Det är likadant överallt, vart man än vänder sig. Det är bara att göra det bästa av situationen, göra på det man tror är bäst för en,göra det man tror på, vända ryggen åt folk som inte är värda att lägga ut energi på och glädjas åt det man faktist har i livet.
=)